Mjölksyrans myter

Det är konstigt att något som mjölksyra (lactic acid) fortfarande har så många myter som sitter fast vid sig. Myter som borde försvunnit för 20 år sedan då man faktiskt kom till insikt i hur det egentligen ligger till.

Jag hör personliga tränare prata om myterna och jag hör givetvis ”vanliga” människor prata om laktat eller mjölksyra som den elaka skurken i deras träning.

För det första: släpp tankesättet om att du får och behåller mjölksyra i kroppen. Det som bildas i kroppen är mjölksyra som direkt separeras till laktat. Vilket egentligen är mjölksyrans salt. Det blir lättare att använda termerna rätt om vi säger lactate och lactic acid. Av någon anledning så förknippas mjölksyra med laktat och vips så är vi ute och cyklar.

Laktat bildas i kroppen hela tiden men andelen laktat som bildas blir högre ju mer intensiv, anaerob, träningen blir. Hänger ni med, mer intensiv träning (vilket är en träningsform som folk brukar få ”mjölksyra på”) bildar mer laktat. Varför bildas då laktat undrar ni?  Jo, när energibehovet höjs i våra muskelceller och syret är begränsat så kommer pyruvatsyra att omvandlas till laktatsyra för att kunna fortsätta glykolysen MEN laktatsyran kommer som tidigare nämnts att direkt separeras till laktat.

Och.. hör här.. musklerna som producerar mycket laktat släpper även iväg en del ut i kroppen så att övriga mer inaktiva muskler kan ta upp och använda detta i sin citronsyracykel och spara på sitt muskelglykogen.

Laktatnivån kommer med andra ord att öka i de muskler som arbetar anaerobt. Eftersom att musklerna blir ”sura” så har man med en ökad laktatnivå i tankarna dragit slutsatsen att laktatet måste bidra till försurningen och därmed hämma musklerna. Det som däremot har hänt är att laktatet har fungerat som ett reservbränsle till musklerna. Ju mer hjälp..ju mer laktat samlas. Vad som däremot gör miljön sur och om detta i sig bidrar till en utmattad muskel är något som inte är helt löst så vitt jag vet.

Jag avslutar med ett citat  av professor Bruce Gladen

“For much of the 20th Century, lactate was largely considered a dead-end waste product of glycolysis due to hypoxia, the primary cause of the O2 debt following exercise, a major cause of muscle fatigue, and a key factor in acidosis-induced tissue damage…

The bulk of the evidence suggests that lactate is an important intermediary in numerous metabolic processes, a particularly mobile fuel for aerobic metabolism, and perhaps a mediator of redox state among various compartments both within and between cells.  Lactate can no longer be considered the usual suspect for metabolic ‘crimes’, but is instead a central player in cellular, regional, and whole body metabolism.”(6)

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15131240

 

Kommentera